fridabeee

Idag är nog den sorligaste jag upplevt. Allt jag kan tänka på är:

 

- Nej inte ska dom ha nå godis! De är ju inte helg än!

- Jo! Bara en liten tabletask kan dom väl få!

Alltid ville hon skämma bort mig och min bror! 

 

Jag kan inte förstå, hur kan livet vara så orättvist? Jag kommer alltid bära med mig alla dom fina minnen jag har fått helt gratis med den bästa farmor man kan tänka sig! Just nu har jag inte alls mycket ork, jag tror mitt huvud väger ungefär 40 kilo. 

 

Längtar tills min Alicia kommer hit så vi får äta tacos och glass tills vi inte orkar mer! Jag känner mig väldigt lyckligt lottad att jag har dom bästa och finaste vännerna i hela världen och jag är så obeskrivligt tacksam för de. Utan dom vet jag inte vad jag skulle ta mig till just nu. 

 

Just nu känns de inte som att livet har så mycket bra att bjuda på. Jag hade sett fram emot att åka till Turkiet på lördag men allt som bara rasade och det blir nog ingen utlandsresa. Och nu har vi ingen sommarstuga länge, som förövrigt var ett av mina bästa smultronställen så de känns riktigt kasst faktiskt. Men underomständigheterna har jag insett att de bara är matriella ting och att de egentligen inte spelar någon som helst roll. Jag ska bara ta vara på dom dagar som jag har med dom jag älskar för nån dag kommer dom vara borta och då kommer jag förmodligen ångra att jag satt och peta på en jävla iphone hela tiden dom ville fråga hur min dag var. Fridas visa ord för dagen blir nog: Ta hand om varandra för livet är så orättvist att det inte går dit en till. De kommer hela tiden curve balls och man är aldrig beredd. Och den här gången önskade jag verkligen verkligen att det var annars, men det är inte annat än att åka med. Innan man vet ordet av så är allt bara borta så, int fan vet ja, carpe jävla diem. "You don't know what you got until you are missing it a lot"

 

Shit vad allt vart deep där, sköt om en, de borde jag också göra.